Den svenska historieskrivningen har sina påtagliga modevågor. Långt innan jag började läsa historia i början av 1970-talet hade den politiska historien gått ur tiden. Den hade haft sina glansdagar runt förra sekelskiftet. Universitetens historiker var ofta framstående politiska praktiker, ibland till gagn för deras analyser. Dagens historiker fnyser åt Odhner, i den mån de alls bryr sig, men Sveriges inre historia under drottning Christinas förmyndare (1865) har fortfarande mycket att ge den som tar sig tid att läsa. Genrens sentida höjdpunkt är Nils Edéns översikt över riksdagens historia (1935). Den brådmogne Uppsalaprofessorn hade lett den hittills enda liberal-socialdemokratiska regeringen genom demokratins och parlamentarismens genombrott. När han dragit sig tillbaka som landshövding i Stockholms län höll han i arbetet...