English Touring Opera grundades 1979 av den brittiska motsvarigheten till Kulturrådet. Verksamhetens huvudmål är att tillgängliggöra operan för en större krets än de som vanligtvis söker sig till de större operahusen. Någon särskild politisk vinkel har inte funnits i verksamheten. Till nu.

I september skickade operans ledning ett brev till hälften av operans musiker, samtliga frilansar med beskedet att operan skulle genomgå viktiga förändringar. ”Mångfalden” i verksamheten skulle öka. Men det handlade inte om att börja med tuvansk strupsång eller något annat exotiskt. Den mångfald som avsågs var musikernas hudfärg och etniska bakgrund.

Förändringar skulle påverka operans personalsammansättning varför det nu var tack och hej för dem som mottagit brevet. Samtliga av dem vars tjänster inte längre behövdes var vita äldre britter.

I Sverige är det ofta svårt att få en rättvis helhetsbild av hur allvarlig politiseringen av kulturen är i Storbritannien och USA. Man hör kanske värdeorden mångfald, inkludering och antirasism passera förbi i någon text från den engelskspråkiga pressen. Men det är svårt att förstå vidden av det som håller på att ske.

faktum är att kultursektorn i den anglosaxiska världen i stigande grad det senaste decenniet blivit fullkomligt marinerad i en ideologisk dogm som gjort vem du är, och inte vad du gör, till det centrala. Det som hände English Touring Operas frilansar är således inget extremt exempel. Att få till ”rätt” sammansättning i olika kultursammanhang hör numera till vardag i kultursfären.

Strävan efter mångfald går hand i hand med begrepp som ”decolonization” i Storbritannien och ”inclusivity” i USA. Det handlar om att flytta runt på kulturutövarna och anpassa innehållet så att det går i takt med förändringen av samhället som helhet.

Dessa förändringar motiveras båda med påståendet att det västerländska samhället är genomsyrat av strukturell rasism. Huvudräknandet inom kulturen ursäktas därför med att förment rashomogenitet är ett uttryck för samtida och historisk rasism. Att ändra konsten för att passa dogmen uppfattas därför inte som ett pris att betala, utan någon helt nödvändigt för att bidra till en bättre värld.

Det handlar trots allt om att rätta till historiska orättvisor.

Kulturen har alltid varit känslig för politisk påverkan och instrumentalisering varigenom kulturutövarna förmås underställa verksamhetens innehåll ett politiskt mål. Sådana tilltag är vanligast i auktoritära stater. Men det är inte ovanligt att det sker med förtäckta medel även i demokratier. Och precis detta just nu i stora delar av västvärlden, inte bara i dess anglosaxiska del.

i sverige är vi visserligen förskonade från de värsta postkolonia­la och rasbesatta excesserna. Men visst är vår kultursektor också påverkad av upptagenheten med mångfald och rätt bildsättning. Ett intimt förhållande mellan politiken och kultursfären i Sverige utgör dessutom en grogrund för en alltmer anglosaxisk utveckling.

På grund av att kulturen är ekonomiskt beroende av offentliga pengar skapas en situation där kultutövare nervöst tittar över axeln för att passa in i de statligt utformade mallarna. Finns det genusperspektiv och deltagare med minoritetsbakgrund? Toppen, då passar vi in i den gängse politiska kravprofilen.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Men tro inte att det är så enkelt som att ett osunt beroendeförhållande mellan kulturen och staten skapar problemen. Det som har hänt i den anglosaxiska världen har inte lämnat den helt eller delvis privatfinansierade kulturen oberörd. Film, musik och inte minst de numera dominanta strömningstjänsterna har alla blivit påverkade av ”woke”-rörelsens budskap och dogmer.

mångfaldsideologin gör att kulturutövarnas skapelser underställs deras etniska härkomst och hudfärg. Detta får förstås konsekvenser för kulturens verkshöjd och spridning. Rädslan att göra fel är illa nog. Det gör människor servila och dämpar skaparglädjen. Men det är inget emot vad rädslan för att vara fel innebär. Du kan förställa din konst men du kan inte ändra hur du
är född.

Musikerna i English Touring Opera är inte de första och knappast de sista offren i den genomrasistiska moras som kulturen fallit ned i. I kampen mot rasism kommer många att offras för att nå den perfekta mångfalden.