Under denna period fördes en ideologisk kulturkonflikt med utgångspunkt i dessa två grundtyper av trädgårdsanläggningar, vars metaforiska innebörder speglade betydligt större frågor än rent landskapsarkitektoniska och hortikulturella. Den allmänna uppfattningen, då som nu, har varit att den pittoreska engelska trädgårdens oregelbundna och mjuka topografi ger uttryck åt det ”naturliga” och ”frihetliga”, medan den strängt regelbundna barockparkens geometriska konstruktioner och räta linjer symboliserar den politiska absolutismen och gamla regimers konserverande världsbild. Även om självaste Goethe i frågan gick emot strömmen då han i den engelska landskapsträdgården snarare upplevde sig som ett vilselett objekt i en ”förkonstlad inscenering”, har denna allt framgent uppfattats som sjä...