Visst har den senaste debatten om hög och låg kultur präglats av upprepningar, men vet ni varför? De där upprepningarna som alla suckar över - och i det här landet räknas en sådan suck som ett debattinlägg värt att publicera - beror på att ingen vill lära sig de tre-fyra enkla grejer som krävs för att lyfta diskussionen till en intressantare nivå.

Kring det höga, det låga, det svåra, det populära, det traditionella och det provocerande har vi vävt ihop en härva av krampaktiga lojaliteter och låsningar. Det var inte meningen att modernismen skulle sluta med en total neuros kring dessa begrepp, tvärtom, avsikten var ju att befria oss från sådant, men hundra år senare kan man fråga sig om våra föreställningar om konstnärlig kvalitet, om vad man bör och inte bör säga, är ett dugg mindre ...