Hur kommer det sig att en av 1900-talets märkesmän i svenskt kulturliv – stor som poet, dramatiker och essäist och framgångsrik som teaterchef och akademisekreterare – är så gott som okänd i vår tid? Hundraårsminnet av Karl Ragnar Gierows födelse passerade för några år sedan under tystnad och någon nyutgivning av hans lyrik, dramatik eller skarpsinniga essäistik har såvitt jag vet aldrig varit på tal. I aktuella lyrikantologier är han inte representerad, inte ens i Jan Olov Ulléns 800-sidiga urval De bästa svenska dikterna (2007). De litterära sällskapen växer som svampar ur jorden men något Gierowsamfund tycks inte vara i sikte. Ett sådant skulle annars få fullt upp att göra, särskilt som en stor del av föremålets litterära kvarlåtenskap ännu ligger otryckt. Li...