Tunna blad på billigt papper för att rymma så mycket information som möjligt och kunna tryckas i nya upplagor vartefter hotell och restauranger stängde och nya öppnade. Men här fanns också information om landets eller områdets historia, politik, seder och bruk, sevärdheter och några vanliga fraser. Det var viktigt att åtminstone kunna beställa en öl och fråga efter vägen på det lokala språket.

Läste man guideböckerna, om än översiktligt, hade man en bra bild av platsen dit man skulle. Redaktörernas omdömen om platserna fick dock stå oemotsagda. Det här museet är sevärt, det här hotellet är charmigt.

Jag har pratat med yngre personer som idag på fullaste allvar säger: ”Varför ska jag resa dit? Jag har ju sett på internet hur det ser ut.” Blir vi mindre nyfikna när allt redan är avbildat, filmat och betygsatt på allehanda sociala medier, till skillnad från när en plats beskrevs i tryckta ord – eventuellt kompletterad med en suddig bild – av en resenär som kanske var där för flera år sedan?

Tiden före internet fick man stå med en bok i ena handen och en slarvigt hopvikt karta i den andra. Man riskerade stå framför en rivningskåk som vid bokens pressläggning hade varit ett charmigt hotell. Det kan låta opraktiskt, men faktum är att man då pratade mer med varandra. Frågade andra resenärer om tips och lokalbefolkningen om vägen. Oväntade upptäckter och möten fanns bakom varje hörn.

Sedan kom hemsidor och bloggar, och därefter smartphones. Jag ska erkänna att jag knappt planerar resor längre. Telefonens karta visar var hotellet ligger och hur man åker dit. Google maps visar alla re­stauranger i närheten och de betyg som tidigare gäster har satt. Ibland till och med vilka rätter som rekommenderas.

Men det händer fortfarande att jag går till biblioteket och lånar en guidebok om platsen jag ska resa till. Det sparar faktiskt tid att utan störningsmoment kunna läsa på om vart man ska. Det finns metoder att stänga av reklam och distraherande element på internet, men med en bok får du den funktionen automatiskt.