Å ena sidan den förres svärmiska diktkonst i spänningsfälten mellan klassisk forntid och samtidens revolutionära utopier, och å den andra den sistnämndes progressiva universalfilosofi och dialektiska metafysik, vars uppgift är att ersätta romantikernas individualistiska geni och rebell med en allt överskuggande världsande. Vad utgör då syntesen av tesen Friedrich Hölderlin och antitesen Georg Wilhelm Friedrich Hegel? Av att ”poetisera verkligheten” och ”förverkliga poesin”? Av ”läsningen” av världen och den faktiska förändringen av den? För att svara på den sortens frågor får man börja f...