Tvärtom. Han är arrogant och njuter av situationen, trots att han nu avslöjats genom Smileys försorg. Om några dagar, vet han, sitter han säker på planet mot Moskva där en dekorerad och privilegierad tillvaro väntar. Det roar honom att han på order har förfört Smileys fru.

Haydon konstaterar sedan närmast en passant att han alltid ansett att ett lands karaktär avspeglas i dess underrättelseverksamhet. Den milde Smiley har mycket svårt att behärska sig.

Nu är kalla kriget slut men John le Carré, 87 år gammal, kan inte släppa taget. Han har just kommit med en ny bok, Agent Running in the Field, där den brittiska underrättelsetjänsten samarbetar med den amerikanska för att underminera EU:s demokratiska institutioner.

”It’s horribly plausible”, säger le Carré i Guardian.

Kanske har föraktet mot Boris Johnson och desperationen inför brexit lett honom fel. Kalla krigets svartvita värld var lättare att navigera i.

Men det spelar egentligen inte så stor roll om John le Carré missförstår sin samtid och hänger sig åt konspirationsteorier. Det centrala i hans världsbild består och är värt att begrunda: lojalitet med sitt land.

le Carré känner sig förrådd av det etablissemang som han en gång tillhörde (MI 5 och MI 6) och som han förtalade men även försvarade därför att han i grunden var patriot och kände att det fanns värden att försvara. I de intervjuer som han nu gör märker man hans längtan efter en annan, mer förutsägbar ordning. Dagens brittiska underrättelsetjänst, inser man att han tycker, är det inte mycket med. Det är frestande att tro att John le Carrés bitterhet och uppgivenhet beror på att han i likhet med förrädaren Bill Haydon anser att dess tillstånd speglar den brittiska nationens karaktär.