En av de mest debatterade frågorna inom andraspråksforskningen är hypotesen om den kritiska perioden för inlärning. Den bygger på antagandet att det finns biologiska hinder för att kunna lära sig ett språk efter puberteten på samma sätt som före puberteten. Under de senaste femtio åren har över hundra empiriska studier ägnats åt att försöka förkasta eller bekräfta denna hypotes. Faktum är också att den fråga som jag får allra oftast av folk när jag berättar om vad jag arbetar med lyder: ”Men kan man lära sig ett språk senare i livet? Är det ens någon idé att jag försöker?”

Studier som prövar hypotesen om den kritiska perioden inkluderar alltid invandrare som vistats minst fem och ibland till och med tio år i värdlandet. Man räknar alltså ...