Socialdemokratin har haft en nyckelroll i arbetsmarknadspolitiken. Där var nog Olof Palme den siste entusiasten med sin löntagarstrategi, sina löften om arbete åt alla och åtskilliga möten med arbetslösa. Tekniken och samarbetet med näringslivet hade varit ett medel för förändring och utveckling. Partiet hade historiskt anpassat sig till den tekniska utvecklingen som sedan har fått styra politiken. Socialdemokraterna anammade industrialiseringen och näringslivets organisation till fullo, både vad gäller politiska beslut och i välfärdssamhällets organisatoriska uppbyggnad.

Det handlade förstås om jobben och kravet på full sysselsättning. Fabrikerna införde löpandebandsprincipen och sjukhusen organiserades efter kroppsdelar där varje kugge var utbytbar. Staten gynnade näringslivet och i gengäld fick statskassan stora skatteinkomster som användes för att utveckla välfärdsstaten. Samhällsstrukturen gynnade stora kollektiv, fackföreningsrörelsen med sina nära band till Socialdemokratiska partiet och vissa yrkesgrupper hade gräddfiler. Metallarna ledde löneligan, statligt anställda 40-talister och politikerklassen gynnades särskilt genom individuella förmåner.

En av dess tidiga deviser löd: ”Gör din plikt, kräv din rätt!” Det var ett samhällskontrakt som upprättades under partiets tidiga år. Arbetare skulle organisera sig, tjäna sitt bröd och sin frihet. Uppmaningen blev en drivkraft för arbetarrörelsens del i industrisamhället och folkhemsbygget. Att arbetslösheten länge förblev låg i Sverige berodde också på att den ekonomiska politikens främs­ta uppgift var full sysselsättning. Med Keynes teorier om att den låga arbetslösheten var viktigare än låg inflation användes åtgärder för att hålla den nere. Bland annat Assar Lindbeck konstaterade att den serie av devalveringar som Sverige gjorde under 1970- och 80-talet hjälpte till att upprätthålla den fulla sysselsättningen. Ingemar Ståhl, en av partiets välfärdsekonomer, drog slutsatsen att ett av världens högsta skattetryck ställde individers inkomster till de stora kollektivens förfogande. De fungerade så länge som ekonomin tillät och gräddfilerna hölls konstanta.

”Coronapandemin blev en chock för lärare och politiker när undervisningen behövde ske digitalt. Fortfarande har inte alla kommuner bredbandsuppkoppling och än mindre IT-kompetens.”

Men många av välfärdsstatens ekonomer som hade varit i socialdemokratins tjänst övergav partiet under 1970- och 80-talen. De hade länge sett hur samhällsekonomin försvagades genom ogenomtänkta politiska beslut. Det handlade om svårigheten med statlig planering och den fortsatta utvecklingen av den offentliga sektorn som ökade skattetrycket. Socialdemokratins ekonomer ville ha mer individuell valfrihet och mer marknadsekonomi.

90-talskrisen innebar ett brutalt uppvaknande, där många heliga kor fick slaktas. Men drömmen om folkhemmet levde vidare inom socialdemokratin och med den industrialismens struktur på välfärdsstaten. Detta trots att näringslivet genomgick stora förändringar, hier­arkiska organisationer ersattes med platta, många mellanchefer och anställda inom administrationen förlorade sina arbeten. Globaliseringen och marknadsekonomin slog igenom och samhället förändrades.

Lösningen för socialdemokratin blev EU. Sverige sökte medlemskap för att minska arbetslösheten, Ingvar Carlsson var tydlig med det.

I slutdebatten inför folkomröstningen 1994 höll han hårt i rapporten ”Sverige, Europa och Jobben” Nu tar vi kampen mot arbetslösheten, konstaterade Ingvar Carlsson.

– Ett medlemskap i EU är min chans att bekämpa arbetslösheten i hela Europa, min chans att få ner arbetslösheten i Sverige.

90-talskrisen klingade av, arbetslösheten sjönk och Göran Perssons regering hade just inga problem alls med arbetslösheten. Inför valet 2006 kom Arbetsmarknadsstyrelsen med besked om att arbetslösheten var den lägsta sedan valåret 2002. Göran Persson gjorde precis som Ingvar Carlsson: satte sin lit till EU:s gemensamma krafter mot arbetslöshet och hyste stora förhoppningar på Lissabonfördraget. Men den låga arbetslösheten räckte inte för att socialdemokratin skulle vinna valet och Göran Persson avgick.

Socialdemokratin hade och fick problem med den nya verkligheten. Framtidspartiet hade fastnat i gårdagen! I början av 2000-talet med tjänstesektorns utveckling lyckades inte socialdemokratin anpassa sig till de nya förutsättningarna och se möjligheter för nya jobb. De gamla strukturerna låg fast liksom gamla lösningar och de fastnade i låglönediskussioner. Det utvecklades en lappa och laga-politik som byggde på uttjänta lösningar och förbrukade idéer.­ Framförallt blev målet för partiet tydligt, att behålla sin makt.

Idet nya näringslivets tid är den politiska oförmågan än mer tydlig när det gäller att lösa problem, att hantera kriser och inte minst den ökande förtroendeklyftan till väljarna. Politikens demokratiska maktposition har försvagats, vilket påverkar de politiska besluten.

Bara var fjärde IT-företag med fler än fem anställda hade kollektivavtal 2015 enligt arbetsgivarorganisationen Almega. Under coronapandemin har fler IT-företag tecknat avtal men många står fortfarande utanför, Spotify är ett exempel. Jonas Dreyfert på Sveriges Ingenjörer säger att många uppfattar kollektivavtal som osexigt och LO-aktigt, eftersom kollektivavtalet ger en känsla av löpandeband och att ledningen inte kan styra företagen som de vill. Men huvudskälet är ändå att IT- företagen är beroende av individuella lösningar.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Mycket tyder på att entreprenörerna i den nya ekonomin ges sämre förutsättningar än den traditionella svenska industrin. Det ser vi bland annat genom de statliga stöd som regeringen tagit fram för allt lindra smällarna av coronapandemin. Storföretagen har fått miljoner, medan de små me­delstora företagen haft det betydligt svårare att få några statliga stödpengar.

Professor Bo Dahlbom, som varit rådgivare åt regeringen och suttit i Digitaliseringskommissionen, pekar på politikens tröghet som det största hotet mot Sverige. En förklaring till den tröga statsapparaten och därmed de långsamma politiska besluten bottnar också̊ i centraliseringen av den politiska organisationen. I en intervju 2017 säger Dahlbom: ”De gamla ideologierna, liberalismen, konservatismen, socia­lismen, hjälpte oss att begripa och förhålla oss till modernisering och industrialisering. Frågan är hur väl de hjälper oss att möta en accelererande globalisering?”

Det går trögt för Sverige 2021, på område efter område halkar vi efter när det gäller digitalisering. Sverige tappar stort gentemot andra OECD-länder; industriföretag halkar efter och många företag har inte tillräcklig kompetens på området; Riksrevisionen varnar för offentliga sektorns gamla IT-system; skolan tappar mark gentemot andra länder, inte minst Asien. Coronapandemin blev en chock för lärare och politiker när undervisningen behövde ske digitalt. Fortfarande har inte alla kommuner bredbandsuppkoppling och än mindre IT-kompetens.

Regeringen har nyligen presenterat vårbudgeten. Vi satsar på jobb, jobb, jobb, förkunnade Magdalena Andersson! Det är mål som socialdemokratin fortfarande hänger fast vid. Men förutsättningarna för att uppnå målet inte längre är desamma.