Adjektivet ”episkt” har kommit att bli ett modeord för det som är storslaget, men den antika betydelsen är berättande dikt. Ovidius stora verk Metamorfoser – som nyligen har översatts av Ingvar Björkeson (Natur & Kultur) – är episkt i såväl populär som ursprunglig betydelse. Med sina femton böcker, tvåhundrafemtio berättelser och tolvtusen hexameterverser är det ett storslaget litterärt epos. Ändå kan det diskuteras i vilken grad det är episkt. Metamorfoser är nämligen ett epos som bryter mot flera av de konventioner som under antiken förknippades med genren. Få andra sekulära verk kan mäta sig med Metamorfoser när det gäller påverkan på västerländsk kultur. Genom århundraden har konsten och litteraturen återberättat historierna om den självupptagne ynglingen Narcissus, om den sörjande änklingen Orpheus och om den förälskade cyklopen Polyphemus. Många är de latinstuderande som fått i utantilläxa att skandera de första rade...