I en artikel i Dagens Nyheter avfärdades nyligen Ernst Brunners nya roman Hornsgatan av Dan Jönsson som ”en kulturkonservativ spya i ett hörn så inspytt att man knappast reagerar” (7/8). Och i Sydsvenskan skriver Eva Ström (25/7) att det för besökaren av konstutställningen Figurationer på Edsviks Konsthall ”är (…) oundvikligt att associera till den exposition av godkänd konst naziregimen arrangerade i München 1937”. Vid ungefär samma tid sätter Åsa Linderborg i Aftonbladet (11/8) Göran Hägglunds kursändring i riktning mot en mer kulturkonservativ profil i relation till ”Joseph Goebbels, naziledare i Berlin 1928, (som) stormade mot den moderna konsten”.

Gemensamt för var och en av de företeelser som döms ut av de svenska recensenterna är att de riktar
kritik mot vad som kan beskriva...