med tanke på det stora intresset för andra världskriget är det lite märkligt att Winston Churchill inte rönt större uppmärksamhet på den svenska bokmarknaden. Nu finns det emellertid två färska biografier om honom. En av Bengt Liljegren, utkommen redan på försommaren, och en av Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och en av landets mest produktiva och framstående humanistiska forskare. Här kommer det att handla om Nordins bok Winston Churchill och den brittiska världsordningens slut.

Nordin har tidigare skrivit om Churchill i boken Fyra som förde krig. Hitler, Stalin, Churchill, Roosevelt och idéerna de stred för (2009) och redan där visat sitt fasta grepp om de dramatiska världshändelser som i så stor utsträckning fortfarande präglar vår tid.

Resonemangen förs vidare och fördjupas i Churchillbiografin. Således är det mindre den fysiske personen Winston Churchill, om än imposant, som behandlas, utan mer just den världsbild som föresvävade honom och som han okuvligt stred för under större delen av sitt liv.

allt det obligatoriska biografimaterialet finns med i boken: om hur Churchill föds rakt in i den brittiska aristokratin som sonson till hertigen av Marlborough, om hans äventyrligheter som ung officer i Indien, Sudan och Sydafrika, om hans tidiga debut som politiker och författare, om hans partistridigheter och överlöperi mellan konservativa och liberaler och om hans perioder som minister. Dessutom behandlas flyktigt familjen, hans måleri, hans vidlyftiga dryckesvanor och hans lantliv på herrgården Chartwell i Kent, söder om London.

Men det är den roll som historien gav Winston Churchill som står i centrum: att, först ensam, sedermera med sig själv övermäktiga allierade, utmana och besegra det förödande hotet mot den moderna civilisationen som kom från Nazi-Tyskland och Hitler. Här lyfter Nordin blicken till det ovanifrånperspektiv som präglar riktigt bra historia, till den sublima nivå som inte minst då och då kännetecknade Churchill själv när denne skrev sin Nobelprisbelönade redogörelse för andra världskriget i sex digra band, The Second World War.

Nordin tar sitt avstamp i de varningar som Churchill redan på 1930-talet riktade till det brittiska parlamentet om faran från Hitler. Det som föresvävade Churchill, menar Nordin, var att detta hot avsåg allt det som Churchill trodde på: liberalismen, demokratin, friheten och till sist den brittiska och djupt civiliserade världsordning som enligt honom sedan 1800-talet präglade världen, den så kallade Pax Britannica.

Churchill fick rätt. Det ofrånkomliga kriget mot Tyskland utbröt 1939. Det gick inte så bra för britterna. I maj 1940 hade krisen förvärrats och den brittiske premiärministern Neville Chamberlain tvingades avgå. Historiens lott föll på Churchill att axla ansvaret. Och det är det enastående ledarskap han förde under de kommande fem åren som helt står i fokus i Nordins redogörelse.

det började som bekant illa. Just när Churchill tillträtt premiärministerposten anföll Tyskland. Holland och Belgien föll som käglor, och den brittiska expeditionsstyrkan till Frankrikes försvar tvangs fly istället för illa fäkta. Och detta dessutom med svansen mellan benen vid Dunquerque. Frankrike kapitulerade i juni 1940, och britterna stod ensamma mot en militärt överlägsen och fruktansvärd fiende.

Men det är här som Churchill visade sin storhet. Han samlade nationen till försvar och lyckades med nöd och näppe hålla fienden stången tills det att han på traditionellt brittiskt maner lyckades skaffa sig dådkraftiga allierade i kampen: först Sovjetunionen, som i juni 1941 anfölls av Tyskland, och i december 1941 USA, som i sin tur angripits av Tysklands allierade, Japan.

Båda USA och Sovjetunionen hade ändlösa kassakistor, de förra avseende materiel, teknologi och kapital, de senare i form av aldrig sinande personalresurser (de sovjetiska förlusttalen under andra världskriget uppgick till närmast ofattbara 27 miljoner). Och såväl Tyskland som Japan kunde till slut tillfogas förödande nederlag. I mitten av denna stora seger stod Winston Churchill. Det var Storbritannien som inlett kampen, och det var han som med list och inte minst sin personliga charm fogat de allianser som var nödvändiga för att avsluta den.

Precis som Churchills egen historia, där den avslutande delen har undertiteln Triumph and Tragedy, utspelas Nordins berättelse i ett tragiskt modus. Det som Churchill ytterst slogs för, den brittiska världsordningen med dess för honom okränkbara civilisationsvärden, försvann som i ett töcken.

britterna visade sig oförmögna att själva militärt värja sitt imperium – särskilt Singapores fall mot några brigader av japanskt cykelinfanteri i februari 1942 orsakade oreparabel skada för britternas rykte. Nordin specificerar till och med den brittiska världsordningens slutgiltiga sammanbrott till just detta år. Den i Storbritannien så omhuldade segern mot Rommels Afrikakår i november 1942 var i själva verket i stort sett oväsentlig för krigets utgång. Churchill insåg motvilligt allt detta, menar Nordin, och blev med tiden alltmer benägen att lägga världens öde i de amerikanska kusinernas händer. Pax Britannica övergick i Pax Americana. Åt Stalin och kommunisternas erövring av Östeuropa kunde han inget göra, mer än att som i det berömda talet i Fulton, Missouri, i mars 1946, konstatera att en järnridå byggts genom Europa, från Stettin till Trieste.

Om allt detta berättar Nordin med benhård logik, absolut kontroll över källorna och inte minst med en god portion stilistisk brio. Han bär sin historiska lärdom lätt som en fjäder och lyckas till läsaren förmedla en elegant fresk över Churchills gärning där de flesta delar faller på plats.

Finns det då inga kritiska synpunkter att anlägga på detta storverk? Jo, säkerligen många! Själv har jag bara ytterst marginella och kanske till och med relativt ovidkommande sådana. Nordin stöder sig på modern brittisk historieskrivning om Churchill och andra världskriget, till exempel sir Max Hastings förvisso helt lysande bok Finest Years. Churchill as Warlord (2009). Jag tycker emellertid att man kan uppfatta en svag tendens i alla dessa moderna brittiska historieverk att medvetet tona ned det egna landets betydelse, som om man ville korrigera åratal av chauvinistisk vurm i de egna leden – samma tendens är exempelvis helt osynlig i amerikanska verk om kriget i stil med Rick Atkinsons så kallade Liberation Trilogy om den amerikanska krigsinsatsen i Europa, som är den senaste icke-brittiska versionen jag läst.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Således lyckas den nämnde Hastings i boken Nemesis. The Battle for Britain, 1944–45 avfärda den massiva brittiska insatsen mot Japan under 1944–1945. General Slims fälttåg för att återta Burma, eller skapandet av British Pacific Fleet, en av de största kraftkoncentrationer någonsin genomförd av Royal Navy, bedöms i onödigt raljanta termer som fullständigt överflödiga för segern mot Japan.

nordin menar till exempel att såväl Frankrike som Storbritannien var ”besegrade” av Tyskland i juni 1940. Jag tycker att det är för hårt uttryckt. Frankrike var naturligtvis besegrat, men Storbritannien?

Britterna hade visserligen tillfogats ett nesligt nederlag och deras armé var reducerad till nästan intet. Men man hade vad som då fortfarande var världens mäktigaste flotta att falla tillbaka på. Nu menar Nordin att flottan redan då hade spelat ut sin roll genom att visa sig vara så sårbar för flygöverfall – så var det naturligtvis, men den kunskapen kom faktiskt något senare. Ett avgörande skäl till att Tyskland inte kunde besegra Storbritannien på sommaren och hösten 1940 var dels att man aldrig lyckades få luftherraväldet över England, dels den för en eventuell tysk invasionsstyrka säkert avskräckande flottan. Sedan förde Churchill kriget vidare på traditionellt brittiskt vis, med irriterande nålstick, underfundig diplomati och möjligtvis överflödiga amfibieoperationer. Och till slut stod han som segrare!

Men detta är bara småkäbbel. Nordin har skrivit en strålande bok om ett av 1900-talets mest anslående levnadsöden. Churchill var tveklöst en av seklets stora strateger, tänkare och statsmän. För till exempel den legendariske livsnjutaren Churchill hänvisas till annan litteratur. Här handlar det om det för oss efterkommande allra mest väsentliga.