Från slott tilltrånga lägenheter
För alla som är intresserade av flicklitteratur blir det lite av julafton när det kommer en ny bok av litteraturvetaren Birgitta Theander. Avhandlingen Älskad och förnekad (2006) undersökte flickböcker utgivna i Sverige 1945–65, och 2017 utkom Till arbetet! där Theander satte de fiktiva flickornas yrkesdrömmar och arbetsliv under lupp. Nu har boken Hänförande hus. Hemmet i 1900-talets flicklitteratur utkommit. Den som väntar sig en grundlig genomgång av ämnet blir inte besviken.
Theander väljer att låta böckernas olika bostäder bli vägen till att undersöka hur hemmet framstår i den flicklitteratur som har publicerats mellan 1900 och 1965. ”Jag tror att det rent allmänt kan vara givande att låta ett konkret föremål ge vinkar om, eller bli en sorts figur för, underliggande känslor, värderingar och skeenden. Genom att utgå från bilden av huset kan man blottlägga samband och tankegångar i berättelserna som man annars inte hade upptäckt”, skriver hon i sin inledning.
Bokens första del behandlar huset som helhet, och under rubriker som ”Fångenskap”, ”Dockhem” och ”Ansvar” får man läsa om hemmet utifrån olika tematiska ingångar. I andra avdelningen utgår Theander från husets olika element, där dörrar, fönster, tapeter och annat får egna kapitel. Vissa är oundvikligen mer intressanta än andra, som till exempel kapitlet om den vertikala linjen, som utforskar betydelsen av högt och lågt i husen. Där nämns bland annat det omskrivna hopp från taket med paraply som Ester Blenda Nordströms Annmari utför, och som sedan upprepades av Astrid Lindgrens Madicken. Theander hittar urscenen för detta i en tidningsnovell av Nordström från 1916, vilken enligt Theander tycks ha gått Nordströmforskningen förbi.
Sammantaget ger boken en bred bild av hemmet och dess mångfald av betydelser för de fiktiva flickorna. Allt från slott till trånga lägenheter avhandlas, och hemmen bebos långtifrån bara av traditionella kärnfamiljer, något som Theander för övrigt ägnar ett eget kapitel. Kringskurna flickor samsas med fria och obundna, kärleksfulla hem med tomma och själlösa. Och, inte minst viktigt: flickor samsas med kvinnor, då böckerna ofta skildrar utvecklingen från flicka till kvinna, eller kretsar kring unga vuxna.
Det som gör Theanders böcker så värdefulla är att de tar flicklitteraturen på allvar. Hon är oerhört lojal mot sitt ämne, något som skulle kunna vara ett problem, men tydligheten kring hur hon tänker och resonerar gör att fallgroparna undviks. Theanders passion för flicklitteraturen är själva förutsättningen för den grundlighet som gör det möjligt att ifrågasätta tidigare forsknings ofta förekommande generaliseringar av genren. Theander säger emot både inhemska och internationella forskare under bokens gång – till glädje för oss som i likhet med henne tar flicklitteraturen på allvar.
Theander är medveten om att hennes bok kommer i en tid när bostaden ägnas mycket uppmärksamhet. Hemnet-surfande har blivit en folksport och drömhemmet en helig graal. Coronapandemin ställde mycket på sin spets. Bostaden blev på en gång fängelse och trygg tillflykt, och gränserna mellan arbetsplats och hem suddades ut. Mot denna bakgrund är Theanders bok ett välkommet utsnitt av historien, där blommiga tapeter inte bara utgör obligatorisk flickrumsbakgrund utan blir till något mycket större.
I Frida Åslunds bok Gertru från Svartliden (1934) kommer den trettonåriga Gertru hem till sitt fattiga och kala barndomshem med tapetrullar som hon har köpt för sin första lön som barnjungfru. Vita tapeter med rosor på gröna rankor sätts upp på stugans väggar. Hela bygden kommer för att titta och man vandrar hem med uppståndelse i ögonen: ”Och när de blå och röda kvällsskuggorna kom krypande från västerfjällen ned genom skogen, kom stilla fötter gående från Perssons och andaktsfulla röster talade om denna stora påskdag och dess firning, som de aldrig skulle förgäta.”
