Det är en omtumlande upplevelse att läsa den brittiske filosofiprofessorn Ray Monks biografi Inside the Centre över atombombens fader, Robert Oppenheimer. En person vars liv är mer intimt sammanflätat med den tid han levde i är det svårt att föreställa sig. Och med det pågående kärnvapenskramlet från Nordkorea som fond till läsningen är det svårt att värja sig mot den isande känsla av suspenderad undergång som boken utmynnar i. Atombombsprojektet har ”allt” för att beskrivas som mänsklighetens absoluta och slutgiltiga ödesdrama. Så har det också format efterkommande generationers uppfattning om undergång. Vi som växte upp under kalla kriget drömde mardrömmar om bomben utan att vi själva någonsin varit i närheten av ett verkligt krigstillstånd. Skräcken har sjunkit un...