Skolan utgör icke valbart huvudämne i årets valrörelse. Examinationen utgörs av en hemtentamen med muntlig föredragning: ”Beskriv och analysera den svenska skolans utmaningar ur följande perspektiv: ekonomiskt, historiskt, politiskt, pedagogiskt (extra bonus om genus och hållbarhet finns med). Motivera dina val. Presentera vederhäftiga lösningar på identifierade problem. Förhåll dig kritisk till dina källor. För självständiga resonemang.”

Stegrar du dig inför uppgiften? Betänk att den är ganska exakt vad elever möter redan i grundskolan (där får du förresten två utmaningar gratis: kunskapssyn och bedömningssystem).

Men låt oss raskt skynda till studiematerialet. Du väljer själv nivå, förslagsvis utifrån den post du tänker dig att kursen ska ge i utdelning: Regering eller opposition? Statsminister, minister eller utskott? Kom ihåg att mandat fördelas efter din sämsta prestation under valrörelsen, inte din bästa, precis som i skolan.

Steg 1, grundnivå. Här fokuserar vi den politiska nivån. Programserien Vem mördade skolan? (SVT 2022) ger dig en enkel introduktion till reformer som tett sig vackra och goda i idévärlden, men som i sinnevärlden muterat till mordvapen. Sensmoralen är fattbar även för en semesterhjärna som går runt på rosé: reformers oavsedda konsekvenser är väsentligt fler och långt värre än de avsedda. Eller som Lars Leijonborg, tidigare skolminister (L), säger: ”Det är ju väldigt svårt att veta när man gör en reform hur den kommer att bli i praktiken.” Efter genomgången grundkurs förstår du att oprövade och obeforskade system (skolpeng, kommunalisering samt friskola, utmaning tre, fyra och fem), sällan blir den räddning som på­hejarna lovade. Tvärtom, rentav.

Steg 2, avancerad nivå. När du har grundkunskaperna på plats, fordras fördjupning i skolforskningens drivkrafter och byråkratins logik. Därför läser och begrundar vi Ös på SÖ (Bonniers -77). Boken är satir i form av en doktorsavhandling som aldrig blev framlagd, eftersom den enligt handledaren är ”jävligt usel”. Under skydd av pseudonymen Neville J Chamberlain gör docenten i pedagogik Thord Erasmie upp med sitt eget skrå. Tjänstemännen på Skolöverstyrelsen (den tidens Skolverket) uppges ”radikala när det passar sig, konservativa när det passar sig”. Pedagogikforskare och byråkrater är överlag personer som ”med stor möda nått sin inkompetensnivå” och som ser lärarna som ”insnöade och förbenade”, men alltid skyldiga att anpassa sig till tveksamma forskningsresultat. Sverige är vid den ej framlagda avhandlingens slutkapitel ”på väg att frälsa världen en ny storslagen pedagogisk världsordning”, vore det inte för alla de lärare som vägrar att ändra sig. Erasmie är, trots allt, på deras sida. Det är självgodheten författaren synar och det är också den du ska hålla dig ifrån.

Steg 3, masternivå: Denna delkurs är för dig som satsar på Rosenbad. Då räcker inte fräck satir, är jag rädd. Dramaserien Lära för livet (SVT -77) hjälper dig att se hur allt det som du får i knäet första dagen på departementet, har förgreningar bak till grundskolans första skälvande decennium, till SIA-utredningar och politisk naivitet (jo, redan här). Här möter du lärarna (utmaning sex, eftersom ingen längre vill bli det) som sliter med grava ordningsproblem och samtidigt har i uppdrag att bygga något nytt, där mjuk fostran är nyckeln, inte hot om anmärkning, kvarsittning eller streck. Där prov anses mekaniskt och lust är lösningen på allt. Den beprövade, ibland mycket trötta, lärarerfarenheten krockar med en blåögd nyutexaminerad spoling, fullproppad med teori. Carin Mannheimer lyckades som få andra på djupet tränga ner i läroplaner, utredningar, pedagogiska tänkare, komma in i klassrum och ut i klassamhällets skiftande hem. För den som kan ha överseende med trätofflor, mellanöl, cigg och boff uppenbarar sig här en spegel av tid, som inte alls är olik vår. ”Det är hemskt att det inte finns några stora pedagoger längre. Det finns bara byråkrater, byråkrater, byråkrater”, suckar berättelsens äldsta lärare som tycker det var mer glöd och större driv förr.

Här är silverkulan: lärarna. Yrkesgruppen som har ignorerats, körts över och ibland till och med lurats (kommunaliseringen, exempelvis) i och genom skolpolitiken. Inte bara det: lärarna har över tid tjänat som medel för de forskare och utredare som försökt göra skrivbordsrevolution medelst sina älsklingsteo­rier. Det har kostat svensk skola likvärdighet (utmaning sju) och ämneskunskap. Den som förstår läraryrkets drivkrafter och kan tillstå att det är aktörerna i delkurs ett och två som berövat professionen dess status, plockar tunga poäng och vinner trovärdighet i den debatt som väntar. Det fordrar emellertid stora doser självkritik. Det förutsätter att du är ödmjuk. Det kräver att du sedan, när valet väl är över, förvaltar förtroendet för den grupp som landet inte klarar sig förutan. Håll örat tätt mot klassrumsdörren.

Som med all kunskap är frågan vad du gör med den. Det gäller eleven i skolan och hela vägen upp till riksdagen.