Segregation – om man ska välja ut ett ord som samtiden kommer att snurra runt in i framtiden så är det segregation.

Nationalencyklopedin definierar ordet som det ”rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper”. Rötterna sitter i latinets segrego – det vill säga ”avskilja (från hjorden)”. Ordet springer alltså ur föreställningen om att segregation innebär splittring av en grupp som per definition hör samman, en ”hjord”.

”Hur kommer då den generation som är medelålders och bär upp samhällets institutioner år 2040 att betrakta segregation?”

I svensk samhällsdebatt har ordet blivit en politiskt acceptabel term för problem relaterade till invandring. Genom att använda ordet segregation förmedlar man att det inte är invandringen som sådan som är problemet, utan den segregation som följt i invandringens spår. Även den som ogärna skulle säga att invandring förklarar gängkriminalitet, välfärdsbrott, illa fungerande skola, eller bristande kunskaper i svenska, ser inga hinder att peka på segregation som ett samhällsproblem.

Bakom den här föreställningen om segregation som något icke önskvärt, rentav hotfullt, anar man ordets latinska etymologiska ursprung: människor som bor i Sverige är en sorts ”hjord”; de hör samman och bör inte skiljas från varand­ra. Det är en föreställning som rimmar väl med en kultur där sammanhållning skattats högt, och dessutom eftersträvas i samhället som helhet, där invånarna fostrats till att vara solidariska med hela detta samhälle och den stat som representerar det. Det är talande att politiken till både vänster och höger i denna tid av ökande segregation riktar sina blickar mot folkhemmet och den gemenskap det representerade.

Samtidigt omgärdas begreppet ”segregation” av en märklig kluvenhet.

Åena sidan är det nära nog allenarådande perspektivet alltså att segregation är något dåligt, ett problem som behöver lösas. Folkvalda, myndigheter, näringsliv, konst, kultur, akademi och ideell sektor, alla vill de arbeta för att bryta segregationen. Och det är få människor som på en direkt fråga om det är bra eller dåligt med segregation skulle säga att segregation, det är bra.

Samtidigt går människors faktiska beteendemönster i ­riktning mot mer segregation, allra tydligast i valet av bostadsområde. Nationalekonomen Emma Neuman har visat att redan när andelen utomeuropeiska invandrare i ett område når 3–4 procent börjar infödda svenskar flytta därifrån.

Hur kommer då den generation som är medelålders och bär upp samhällets institutioner år 2040 att betrakta segregation? Tendenserna drar åt olika håll. Å ena sidan är det här människor som vuxit upp i ett samhälle med stor invandring, vilket skulle kunna innebära en större öppenhet för att leva i områden med större etnisk, språklig och kulturell variation.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Å andra sidan är det också en generation som vuxit upp i ett samhälle där individens frihet inte bara är ett ideal utan på många sätt ett faktum. Och som dessutom påminner om att individualism inte på något självklart sätt hänger samman med progressivitet eller en vilja att bryta upp gamla strukturer. Tvärtom visar den generation som fick rösta för första gången 2022 att även den som vuxit upp i en värld av individualism och valmöjligheter kan välja konservatism.

En påminnelse om det här fick vi senaste valet då det visade sig att den förväntade Generation Greta i själva verket visade sig vara en generation som sympatiserade med Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Det är också en generation som inte fötts med folkhemmet och dess idé om en solidaritet med samhället som helhet, ”hjorden”. Den kan istället komma att vilja söka gemenskap i mindre sammanhang – och därmed sätta större värde på de egna möjligheterna att påverka dessa mindre sammanhang. Det vi kan vänta oss av den generationen är att den kommer att vilja välja inte bara bostadsområde och skola, utan också sådana inrättningar som vi tagit för givna som drivna i det allmännas regi: bibliotek, simhallar, kanske rentav ungdomsgårdar? I den mån den generationen inte önskar omge sig med kulturell mångfald, blir det individuella valet att avstå kulturell mångfald. Och segregation kommer då inte längre att ses som ett problem – utan som en lösning.