Donald Trump. Marine Le Pen. Jimmie Åkesson. Nigel Farage. Och många andra. Alla är symtom på ett om inte globalt så åtminstone västerländskt fenomen. Fram till nu undanskuffade och tystade grupper har börjat ta sig ton. De gör det till eliternas och etablissemangets förfäran och indignation. Dessa obildade, korkade och oborstade människor, som antagligen är rasister, xenofober, homofober och islamofober, bör också fortsättningsvis hålla tyst och låta andra tala på deras vägnar.

Vanligen avfärdas dessa nya röster som populistiska och i flera fall stämmer det. Men att kalla någon för populist är ett dåligt argument eller egentligen inget argument alls. ”Populism” är ofta bara en glosa som beskriver en populär åsikt som talaren eller skribenten ogillar. Den kommer i många ...