En gammal bilskrot är en av de stora sevärdheterna i Tingsryd, ”där livet är härligt!”, som kommundevisen lyder. Vinden suckar i Kyrkö mosses tallar utmed stigen som en gång var landsvägen mot Hässleholm. Överallt vilar vittrande vrak som långsamt blir ett med naturen. Det är märkligt nog något högtidligt över alltsammans, nästan sakralt.

Somliga karosser är liksom upplösta av rost, andra går ännu att identifiera: Ford Taunus, Opel Kapitän, Volvo PV. En gång har de stått nyblanka och lockande i någon utställningshall. Nu bryter sly och ormbunkar igenom plåt spröd som kex. De är på väg att försvinna inför våra ögon.

Det ligger nära till hands att betrakta dem som metaforer för alltings förgänglighet, inklusive minnets.

&rdqu...