Då fick solur, timglas och vattenur konkurrens av det mekaniska uret. Klostren gick i täten för denna utveckling. Munkarna behövde exakta klockslag för bön och gudstjänst. Och kraven på exakthet växte som bekant med tiden. Fabriker och maskiner fungerade bäst med noggrann schemaläggning, och till havs krävde navigeringen nya och pålitligare kronometrar. I La bête humaine (Människans lägre jag) skildrar Émile Zola nymodigheten med en tidtabell för tågen mellan Le Havre och Paris. För att trafiken skulle flyta måste det till exakta avgångs- och ankomsttider som 16.23 eller 20.05.

Anpassa dig. Passa tiden. Den obönhörliga, objektiva maskintiden tickar på, alltid i samma hastighet. Vår privata upplevelse av tid är annorlunda; tiden kan masa sig fram oändligt långsamt eller rusa iväg. Och ...