Affischen på Aftonbladets chefredaktör Gary Engman med majspipa och plirig blick under den självgoda rubriken ”Nu får pamparna passa sig” är kongenial med tidsandan.

Några vändor på lokaltidningar med hårdföra och verklighetsnära nyhetschefer tog grillerna ur mig. Jag lärde mig ett yrke. Och liksom i alla yrken måste man kunna grunderna för att utvecklas och förkovras. Den som aldrig har rapporterat, med ett orubbligt krav på rättstavade namn, från ett frikyrkomöte en söndagseftermiddag ute i det fria med kaffetermosar, sång och bön, har en mycket svårfylld journalistisk kunskapslucka.

Därmed inte sagt att landsortstidningar drar sig för att säga obehagliga sanningar eller driva kampanjer. En av mina favoriter, Krister Wistbacka hade som chefredaktör i Katrineholms-Kuriren, total koll på en lokal socialdemokratisk pamp vid namn Göran Persson samtidigt som han skrev ledare och höll örat mot marken för att inte gå miste om minsta lilla skälvning i de södermanländska bygderna.

Den brittiske journalisten Harold Evans hade förstått och respekterat Krister. Hans meritlista, det måste ändå medges, var på papperet mer imponerande. I eftermäle och nekrologer framhålls Evans banbrytande chefredaktörskap på Sunday Times där han i stort sett uppfann det avslöjande reportaget. Tidningens insight team skrev scoop efter scoop som röjde missförhållanden och gjorde Storbritannien mer öppet och tolerant.
Att Rupert Murdoch gjorde honom till chefredaktör i Times och i stort sett i samma andetag sedan sparkade honom gjorde inte saken sämre.

Harold Evans avslutade sin bländande karriär som förlagschef på Random House i New York och dog vid 92 års ålder i oktober. Hans far var lokförare och hans farfar kunde inte läsa. Avståndet mellan uppväxten på Renshaw Street i Manchester och tidningspalatsen på Fleet Street skulle kunna mätas i ljusår.

Harold Evans behöll hela tiden sin nyfikenhet och nästan pojkaktiga iver. Och viktigast av allt i ett yrke med särskild hemvist för cyniker och pessimister besatte han en helt nödvändig egenskap: ett gott hjärta.­