Ivars är professor emerita i nordiska språk. Mellan åren 1967 och 1980 intervjuade hon merparten av de personer som beskrivs i studien. Dessutom har ett par av Amerikafararna skrivit ned sina levnadsminnen. Det är ett omfattande och mycket detaljerat material.

Många berättade ingående om resan över Atlanten, som uppenbarligen gjorde ett stort intryck. Sedan följde mötet med Amerika – där det verkar ha varit relativt lätt att få jobb. Och det är verkligen arbetslinjen som gäller.

Berättelserna handlar till stor del om just hårt arbete, i gruvor, på byggen, i skogarna, med fiske, med hushållsarbete – men med löner som ökade och som de flesta verkar ha varit rätt nöjda med. En del handlar också om språkförbistring och kulturkrockar i början av tiden i det nya landet.

Boken har snarast karaktären av en dokumentation. Den består av långa berättelser, ofta i talspråk. Så här kan det låta när en man berättar om sitt liv som skogshuggare på amerikanska västkusten, där han jobbade 14 timmar om dagen, sex dagar i veckan för 26 dollar i månaden: ”Det var stora träd. Stora träd. En del var en tio fot. Well, då var vi en på var sida om trädet. Och yxade, högg in underkåttet [undercut, riktskär, kilformad inhuggning nedtill i stammen i den riktning dit trädet skulle falla]. Ibland tog det oss en halv dag att få in underkåttet på träden, stora träd. Och så hade vi ett springboard-hål. Och du vet springboard vi kallade, det var ett bord [board, bräde] så där långt, så du hade att ha det att stå på, you see. Och det där hade vi att hugga in i trädet runt, så svingade du det runt med fötterna. Och så började du såga då, så jag hade nu en tio fots såg, en man i var ända då. Det tog, som sagt var, det kunde ta en halv dag att få ner ett träd. Bara ett träd, ett stort. Joo. Yes.”

Den rätt exakta och mycket detaljerade återgivningen gör att berättelserna inte blir så lättlästa, även om man kan uppskatta närheten till informanternas språkliga uttryck. Men samtidigt så inskärper detta att boken framför allt är en dokumentation. Analys och tolkning ligger till stora delar hos läsaren.

Man kan inte låta bli att göra jämförelser med dagens migranter. De som drar paralleller till utvandrarna till Amerika för att försvara den svenska migrationspolitiken har dock inte mycket att hämta i denna bok. De som reste till USA för 100 år sedan måste visa upp en rätt stor summa pengar när de anlände för att belägga att de kunde försörja sig tills de fick något jobb. Sedan var det som sagt hårt arbete som gällde, i ett samhälle utan några sociala skyddsnät. Språket fick man lära sig själv eller på arbetsplatsen, och i övrigt anpassa sig till det nya landet.

Skandinaverna var dock mycket uppskattade, de ansågs skötsamma och flitiga. En kvinna berättar ingående om arbetet som kökshjälp i ett hus på Long Island, där ett tjugotal tjänare passade upp på en familj på tre personer. Hon ägnade merparten av sin arbetstid åt att skala och hacka grönsaker – samt upptäckte snabbt att den stora tjänarstaben var en härva av intriger, partier och grupperingar, men att alla ville hålla sig väl med kokerskan, som var den viktigaste personen i huset.

Slutligen; alla de som dog i förtid, som misslyckades och inte ville prata om sin emigration hörs förstås inte i boken. Detta är vinnarnas historia. Men till stora delar ändå en rätt tung historia, när man ser på deras hårda liv med dagens privilegierade blick.