Men när hon i språket gör allting närvarande, inrättar människan också avstånd i världen: genom att benämna tingen särskiljer hon dem både från varandra och från sig själv. Så förlänar språket människan en värld genom sin samlande och särskiljande kraft.

När filosofin föds i det antika Grekland antar den tidigt formen av en reflektion över talet, logos. När Aristoteles i Politiken ska förklara varför människan är en samhällelig varelse i högre grad än andra djur hänvisar han således till hennes logos. I talet kan människan skilja mellan olika för henne väsentliga företeelser som gott och ont, rätt och fel, och dessutom samlas kring dessa åtskillnader. Det är just denna gemensamma samling som gör ett samh&...