OPINION

För ett tiotal år sedan reste jag runt i Tanzania tillsammans med en äldre svensk man som var ute på uppdrag för välgörenhetsorganisationen Lions. Han hade tidigare i sitt liv arbetat inom Sida och var väl bekant med landet. Jag hade som ung ryggsäcksluffare genomkorsat Tanzania på 1970-talet, ungefär vid samma tid som min reskamrat Sten hade jobbat där. Vi jämförde våra minnen och intryck under vår odyssé på den tanzaniska landsbygden.

– Det är otroligt, mumlade Sten ofta när vi körde genom små samhällen och byar. Inget finns kvar! Här fanns det ju en fabrik som vi stöttade. Och alla projekt på landsbygden, al...