För tio år sedan befann sig den latinamerikanska vänstern i ett unikt historiskt läge: aldrig hade den varit så inflytelserik och kontrollerat så många regeringar. Hugo Chávez i Venezuela, Lula da Silva i Brasilien, Cristina Kirchner i Argentina, Rafael Correa i Ecuador, Michelle Bachelet i Chile, Daniel Ortega i Nicaragua, Evo Morales i Bolivia, Alan García i Peru, Tabaré Vázquez i Uruguay, Mauricio Funes i El Salvador och Fidel Castro på Cuba var delar av en bred och mångfasetterad politisk familj som verkade vara oövervinnerlig. Väldigt få hade då kunnat föreställa sig att dess förfall var nära förestående och än mindre att en högerpopulistisk tsunami kunde bli dess efterträdare.

Huvudförklaringen till vänsterns uppgång och fall är relativt enkel och kan sammanfattas med hjälp av...