Naturligtvis måste man fråga sig: Till vem vänder sig egentligen en utgåva som denna – stor och dyr och väldigt detaljerad? Många brev är ganska lika varandra och mycket handlar om en typ av vardagliga trivialiteter som några år senare skulle klaras av med ett kort telefonsamtal och i dag med ett e-brev eller sms. Även om jag förstås har svårt att föreställa mig författaren till Det öde landet sms:a.

I mycket liknar denna volym den föregående, och konstigt vore väl annars. Eliot, som nu är i 40-årsåldern, har problem att hitta finansiering till sin tidskrift The Criterion, som efter ett kort och ganska misslyckat försök som månadstidskrift återgår till kvartalsutgivning. Han är anställd på det förlag som under denna tid blir vad det är i dag, Faber and...