Den svenske lärdomshistorikern Jakob Christenssons bok Vetenskapen i provinsen (1999) handlar bland annat om två friherrar Gyllenstierna, den ene ichtyolog, den andre fornforskare, och deras kontakter med den store zoologen Sven Nilsson i Lund. De båda baronerna var inte mycket för att publicera sig; det anstod inte herremän. Men de talade på jämställd fot med den akademiska lärdomen. Exakt detsamma kan man kanske inte säga om Carl von Linné och hans yngre kollega Charles de Geer, den förste friherren av Leufstaätten. Jo, de både korresponderade och umgicks med varandra, och båda två hörde till de tidigast invalda i Kungliga Vetenskapsakademien, de Geer endast nitton år gammal. Sitt herresäte i Norduppland skulle han utvidga med två flyglar, ett bibliotek och ett naturaliekabinett, excellenta vetenskapliga institutioner i sin tid. Charles de Geer, enty...