En julidag 1944 är den ungerske författaren Sándor Márai på väg till det tyskockuperade Budapest med förortståget. I sin dagbok noterar han: ”På vägen far tåget förbi tegelbruket i Budakalász. Sju tusen judar från Pests omgivningar väntar här mittibland torkeriets skjul på att deporteras. På vallen står soldater med maskingevär.” En av dem som ännu inte vet att han ska föras till koncentrationsläger är den då fjorton­­­årige Imre Kertész, som långt senare kommer att belönas med Nobelpriset för sin vittneslitteratur. I sin egen dagbok grips Kertész många år efteråt av en tacksam glädje över att Márai såg honom den där dagen, även om sammanträffandet är lika svårt att tyda ”som en säregen ...