Att börja betrakta en favoritförfattare som en god vän är lätt hänt. Alla de timmar man tillbringar tillsammans, i ett förvisso ensidigt förhållande, gör snart att man upplever att personen bakom verket är någon man känner, att man rentav förstår hans eller hennes mest fundamentala känslor. Det finns till och med ett begrepp inom psykologin för fenomenet: parasocial interaktion, det att uppleva en relation till en människa trots att en relation i någon egentlig mening inte existerar.

Av det skälet kan det vara riskfyllt att ta del av till exempel en intervju eller ett tv-framträdande med någon vars litterära arbete man länge beundrat. Vad sker om personen inte lever upp till den fantasibild man länge närt? Förändras då också synen på verket?

I Through the Window (Vin...