En fridfullare plats är svår att föreställa sig. Men för drygt ett år sedan drabbades trakten av en av landets värsta bränder på ett sekel och skogen förvandlades till ett svart månlandskap. Över 13 800 hektar gick upp i rök och världsarvet Engelsberg var en hårsmån, eller 230 meter, från att förvandlas till aska.

Ett liknande öde höll på att drabba de svenska Medelhavsinstituten i Rom, Aten, Istanbul hösten 2014. Instituten är Sveriges viktigaste internationella fora inom humaniora och samhällsvetenskap – trots detta hotades de med nedläggning. I decennier har de deltagit i utgrävningar, byggt upp akademisk infrastruktur och arkiv, bidragit med forskning, utbildning samt publikationer. Med ett enda streck skulle en budgetpost om 22 miljoner per år att försvinna, utan tanke på värdet av åratals gediget forskningsarbete. Sällan har behovet av humaniora varit så skriande som hos finansdepartementet.

Tack vare ett starkt engagemang från forskare, allmänhet och i medier stoppades nedläggningsförslaget. S- och Mp-regeringen drogs inför konstitutionsutskottet och blev prickade för felaktigt förfarande.

När nu Medelhavsinstituten och deras främsta forskare samlas på Engelsberg präglas stämningen av samma känsla av lättnad som efter branden – det var nära ögat! Samtidigt visar man en god portion självrannsakan och uppslagsrikedom. De behöver bli öppnare och sprida sig till en bredare intresserad allmänhet utan att för den skull haka på samtidstrender. Instituten är bärare av klassisk bildning och bör så förbli i en tid som föredrar 140 tecken i sociala medier framför fördjupning.

Sist men inte minst, Medelhavsinstituten som begrepp har myntats tack vare den avvärjda katastrofen. Ett år senare spirar det mer liv i både den humanistiska forskningen och den västmanländska skogen.