Vem har inte någon gång tänkt tanken – nu får det vara nog, nu skiter jag i det här, nu sticker jag, drar i väg och struntar i konsekvenserna? Jag rymmer fältet, tar en restresa till Portugal eller Thailand och stannar där. Eller för hundrafemtio år sedan – jag tar båten till Amerika och börjar ett nytt liv. Tanken att kunna rymma från tillvarons bundenhet, från alla krav, plikter och skulder, från oförstående chefer och tråkiga arbetsuppgifter, från förslummade bostäder och försummade personliga relationer, från arbetslöshet och dålig ekonomi. Men väldigt få gör sådana uppbrott. De allra flesta är alltför ansvarstagande eller för bundna till anförvanter och vänner för att ge efter för sina flyktimpulser. Att rymma är ett brott mot deras grundlägg...