Kramer, som hade fått nog av sina trendkänsliga kolleger vid New York Times, grundade tidskriften i syfte att ”kämpa för det som är bäst och mest livskraftigt i vårt kulturarv och att avslöja det som är lögnaktigt och destruktivt”. 1989 lämnade han över rodret till författaren Roger Kimball, som i egenskap av redaktör hållit fanan högt för klassisk bildning, litterär kvalitet och döda vita män. Sällan trycks en hel sida utan åtminstone ett citat från Edmund Burke, G K Chesterton eller Samuel Johnson. Citat på franska eller latin översätts i princip aldrig.

Roger Kimballs senaste samling av essäer, The Fortunes of Permanence, är inget undantag från denna linje. Texten kryllar av ord som min engelska ordlista beskriver som archaic, såsom ”sur...