Det en tvåtusenårig historia med romare, munkar, bönder och kineser i huvudrollerna. Jesus är inte oviktig heller.

Munkarna i klostret Saint-Paul de Bèze odlade upp marken någon gång under första halvan av 600-talet; en sluttning med lagom rik jordmån, många soltimmar och en flod som gav möjlighet till bevattning. Vinodlingens konst hade romarna fört med sig till frankernas land och när romarriket rämnade bevarades kunskapen av klostren. Varför klostren? Det hänger möjligen samman med vad som anses vara Jesus första mirakel.

Jesus med lärjungar befinner sig på ett bröllop i Kana. På festen händer det som inte får hända – vinet tar slut, vilket hans mor Maria påpekar för honom. Jesus säger först att hans tid ännu inte kommit, men ber sedan tjänarna fylla på vatten i de kärl som användes i reningsceremonin. Därefter ber han dem tappa upp vattnet i vinkrus och bära fram dem till värden. Vattnet har då förvandlats till vin.

Jesu efterföljare gjorde sedan det Jesus enligt berättelserna hade sagt åt dem att göra: de åt bröd och drack vin till hans minne. I flera hundra år tillverkades vin främst för nattvarden och för egen konsumtion i klostren, vid Loire, i Champagne, Bordeaux och längs Bourgognes bördiga kullar. Benediktinermunkarna anses ha varit de som tog vinmakandets kunskap genom den mörka medeltiden.

Journalisten och författaren Malcolm Gladwell har hävdat att vem som helst kan bli expert på vad som helst med 10 000 timmars övning; vad kan man då inte bli på 500 år?

Klostrens djupa rötter och munkarnas skriftlärda tradition innebar att Bourgognes­ sluttningar kartlades, odlades upp och delades in i ”climats” och ”clos”. Climat är ett mikroklimat, en plats med vissa specifika egenskaper – som jordmån, solexponering och utsatthet för till exempel vind, frost eller erosion. En Clos är ett inhägnat Climat. Som Clos de Bèze.

Och den indelningen håller än idag, förvisso förfinad och utökad, men den långa kunskapen följde med när klostren försvann, marken konfiskerades och bröts upp av Napoleons­ arvslagar. Hängivna vinbönder tog över arvet, Bourgognes hertigar och nationella myndigheter började klassificera platserna och bestämma sådant som vilka druvor som fick användas (Pinot Noir och Chardonnay), hur man får namnge vinerna och mycket annat. Kvaliteten steg, och berömmelsen.

Bourgognes status har dock varierat över seklerna, och även över de senaste decennierna. Fortfarande på 1980-talet kunde man köpa Bourgogne från de mest ansedda husen utan att behöva ruinera sig. Med globalisering, stigande välstånd och ökande prestige kring vissa viner från Bordeaux, Champagne och Bourgogne så drog först amerikanska och sedan kinesiska köpare in över de franska vinregionerna.

Clos de Bèze har idag stjärnstatus, men tyvärr gör dess 1 500-åriga kvalitetsstämpel vinet otillgängligt för de flesta av oss. Och det är synd, för vin är inte bara gott, det är också en del av vårt civiliserade liv. I sin fantastiska bok om vinets betydelse, I drink there­fore I am fångar sir Roger Scruton det:

”You could say that wine is probably as old as civilization; I prefer to say that it is civilization and that the distinction between civilized and uncivilized countries is the di­stinction between the places where it is drunk and where it is not.”