Tankefiguren ”mänskliga rättigheter” (MR) har blivit vår tids doxa. Sedan Berlinmurens fall har MR alltmer kommit att framstå som det centrala politiska och etiska begreppet i såväl internationell som nationell politik. I sin banbrytande bok om MR-idéns historia, The Last Utopia, visar historikern Samuel Moyn med en statistisk graf att bruket av uttrycket ”human rights” i ledande tidningar som New York Times hade ökat lavinartat sedan sent 1970-tal. Det var därför symtomatiskt att inflytelserika författare som David Rieff och Michael Ignatieff under 1990-talet med emfas deklarerade att vi nu levde i MR-tankens tidevarv; att MR hade kommit att bli den primära trossatsen för sekulära idealister och tänkare, ett moraliskt fotfäste i en värld där såväl de stora religionerna som de klassiska politiska ismerna för många hade f&...