Ingen går säker

"Rädd för sanningen" (Mondial). Författare: Janne Josefsson och Mats Lerneby. På bild: Lasse Brandeby och Janne Josefsson. FOTO: TT

Få svenska journalister, om ens någon, kan jämföra sig med Janne Josefsson vad gäller avslöjanden och utmärkelser. Med åren har han kommit att uppfattas nästan som en institution av stora delar av allmänheten, alltid på den lilla människans sida.

Men hur såg resan från Biskopsgården på Hisingen till journalistikens finrum ut? Vilka har varit hans drivkrafter genom åren? Och vilka trauman är det som döljer sig i den egna familjehistorien?

Rädd för sanningen låter Josefsson konfronteras med sin egen bakgrund och livsgärning. I farten delar han med sig av sina tankar om samhällsutvecklingen de senaste 30 åren, journalistikens uppgift och delar ut flertalet välförtjänta kängor till det egna skrået, politiker och kändisar. Ingen går säker där Josefsson går fram. Allra minst han själv. Bokens form är en blandning av självbiografi och samhällskommentar, inramad av Josefssons sökande i nutid efter sanningen om sin mamma. Dramaturgiskt fungerar greppet bra och bidrar till att hålla intresset uppe.

Två saker är särskilt framträdande: Josefssons klassresa och hans avsky för maktmissbruk i alla former. Född 1952 i Göteborg får han uppleva hur familjen går från trångboddhet till en av de då nybyggda hyresrätterna i Biskopsgården. Mamma, Elsa Karlsson, utbildar sig och blir en av Sveriges första kvinnliga brevbärare. Allt blir, tycks det, stadigt bättre för arbetarklassen. Det här är folkhemmets glansdagar. När Josefsson kommer in på Journalisthögskolan i Göteborg (eller ”Kommunisthögskolan” som han kal­lar den) är lyckan gjord: han är den första i sin släkt att studera vidare.

”Mest slåen­de är konflikträdslan och nervositeten. Både gentemot Josefsson och de ämnen han vill bevaka”

Härifrån går klassresan med en rasande fart. Flyttlasset går först till Stockholm och Sveriges Radio. Utsänd till Disneyworld (!) i Florida i slutet av 1970-talet för att bevaka Jimmy Carter och Henry Kissinger känner sig en stressad Josefsson tvungen att ropa ut en fråga till den sistnämnde under en presskonferens: ”Watt do jo säj abot swidish ekånomy is trätten by kläjms from unions and gåverment räguläjtions?!” Salen brister ut i skratt. Josefsson känner sig dum. Men Kissinger ger ett profetiskt svar om att Sverige är det land i väst som kommer att genomgå en av de mest dramatiska samhällsförändringarna på grund av globaliseringen. I efterhand hör Josefsson på sin inspelning hur Kissinger skämtat med de andra i rummet: ”En svensk journalist? Herregud, jag har precis återhämtat mig från den svenska pressen under Vietnamkriget…”

Boken är full med liknande anekdoter i vilka Josefsson bjuder friskt på sig själv. Efter några år är han tillbaka på västkusten och sänder radioprogrammet Elfte timmen med Lasse Brandeby. Greppen är vågade. Makthavare, till exempel utrikesminister Lennart Bodström (S), kläs av i direktsändning. Dagen före julafton knackar en flygande reporter på oannonserat hemma hos Pehr G Gyllenhammar, som tålmodigt låter sig intervjuas och får lyssna på ett plumpt julrim från studion. Det är punkigt och roligt – inget public service-program skulle göra något liknande idag.

Sedan följer dokumentärfilmer (genombrottet kom med På rätt sida älven 1987), som följdes av Striptease och Uppdrag granskning. Avslöjandena och priserna avlöser varandra. Men privatlivet tar stryk och äktenskapen spricker. En serie händelser leder till en känslomässig kraschlandning 2011. Känslosamt blir det också när det uppdagas att mamman tvingats sälja sin kropp för att överleva som hemlös tonåring i Göteborg. En viktig del av det patos Josefsson instinktivt känt för dem på samhällets botten och vreden mot dem som utnyttjar svaga får här sin förklaring.

Att skildra verkligheten, hur smutsig den än är och vilka intressen som än må gynnas av det, är för Josefsson fundamentala principer som journalist. Hans besvikelse är stor över att medierna bidragit till att skuggsamhället har kunnat växa, på grund av rädsla för att gynna Sverige­demokraterna. Reportrar som helst myser bakom skrivbord och stämplar folk som rasister står inte högt i Josefssons bok. Hans sista tid på SVT blir tyvärr en snöplig historia och de ansvariga cheferna har ingen anledning att vara stolta. Mest slåen­de är konflikträdslan och nervositeten. Både gentemot Josefsson och de ämnen han vill bevaka.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Som tur är verkar han trivas alltmer i sin nya roll som samhällskommentator och författare.

Se Janne Josefsson i samtal om Rädd för sanningen med Erik Thyselius.
I ”Veckans bok” på Axess TV!

Erik Thyselius

Vikarierande ledarskribent i Svenska Dagbladet.

Mer från Erik Thyselius

Läs vidare