Jag läser ännu en stjärnögd kultursidesartikel om de allra yngsta vuxna. ”Generation Z” kallas de visst, födda mellan 1995 och en bit in på 2000-talet. I vanlig ordning tillhör skribenten den föregående generationen, ”millennials” eller ”Generation X”. Z är allt som de radikalaste inom X-segmentet kämpar för att vara, svävande ovanför varje konventionell kategori. Identitet har blivit något flytande, sådant som tidigare ansågs naturgivet är nu något som varje enskild individ måste bestämma och definiera. Allt färre identifierar sig som uteslutande heterosexuella och många vill överhuvudtaget inte sätta någon etikett på vare sig sexuell läggning eller könsidentitet. För X-generationen är denna kategorilöshet ett ideal, för Z-generationen en självklarhet.

Detta är förstås till övervägande del trams. Den lilla klick av människor som verkligen upplever världen och sig själv...