Med ett annalkande nyval är det angeläget att påminna om att verkligheten är komplex. Å ena sidan är integrationsproblemen på många håll avsevärt större än vad Södermalmsliberaler upplever innanför tullarna. Borlänge, Eskilstuna och Malmö tampas med utanförskap och sociala problem som blivit allt svårare att hantera. Å andra sidan riskerar invandringsmotståndarna att kasta ut det berömda barnet med badvattnet när de inte tar hänsyn till uppnådda integrationsframgångar.

Enligt SCB är sysselsättningen högre bland sydamerikanskt födda än bland inrikes födda, vilket visar att invandringsbakgrund inte automatiskt hindrar karriären. Sysselsättningen bland utlandsfödda 25–64 år har dessutom ökat sen finanskrisen vid sidan av den högsta invandringen på 70 år.

Samtidigt arbetar bara hälften av Asien- och Afrikafödda. Lägst sysselsättning har Afrikafödda med högst förgymnasial utbildning – bara 25 procent. Fortsatt invandring från Somalia, Eritrea och Afghanistan kräver att integrationspolitiken förändras i grunden för att lyckas med arbetsmarknadsetableringen.

Först och främst måste uppnådda integrationsframgångar bevaras. Bland sysselsatta Asien- och Afrikafödda arbetar 87 procent i tjänster, handel och restaurang. En fjärdedel har arbete som kräver högskoleutbildning. Antalet Asien- och Afrikafödda chefer och vd:ar har ökat med 250 procent under 2000-talet, om än från låga nivåer. Att integrationsframgångarna skett i personalintensiva tjänsteföretag innebär att dessa arbetstillfällen hotas direkt av de rödgrönas skattechock på arbete.

För det andra krävs en kostnadseffektiv invandringspolitik. Här behövs exempelvis skärpt kravställande i upphandlingen av bostäder. Det förekommer att fastighetsägare tjänar stora summor på att erbjuda bristfälligt och ibland hälsovådligt boende. Jag tror att krav-bo, en boendeform där man ställer krav på att nyanländas boende också ska innehålla integrationstjänster, kan vara en väg framåt. Med ett sådant boende kan man även stärka kraven på nyanlända, exempelvis genom tidigarelagd och obligatorisk samhällsorientering samt kartläggning av nyanländas kunskaper. Om den nyanlände inte medverkar i insatsen kan ersättningen sänkas. En sådan reform kan införas stegvis till grupper med hög beviljandegrad, unga eller akademiker.

Även Arbetsförmedlingens etableringsinsats måste reformeras. Efter två år har bara 7 procent fått osubventionerade jobb och 70 procent kvarstår i arbetslöshet. Här bör omställningsföretag få hela etableringsansvaret och betalas efter resultat. I Australien har liknande system för all arbetsförmedling medfört effektivitetsvinster som i Sverige kan spara 12 miljarder på arbetsmarknadspolitiken.

Det är även orimligt med 290 olika kommunala vuxenutbildningsmodeller. Nackas kundvalsmodell för komvux är föredömlig: alla som vill får läsa och 87 procent får arbete. Av deltagarna är 70 procent utlandsfödda. Genom en nationell sfi- och komvuxpeng kan Nackamodellen införas i hela landet. Dessutom behövs språk- och matematikutbildning för kortutbildade, vilket i Australien fått över 60 procent av deltagarna i arbete.

En kostnadseffektiv invandringspolitik är möjlig här och nu. Med fler instegsjobb, mindre regelkrångel på arbetsmarknaden och ett bättre företagsklimat stärks integrationen ytterligare. Bara så kan vi bevara den öppenhet och tillväxt Sverige behöver.