Akademier har alltid undvikit känsliga ämnen. Och ju brandfarligare de är, desto mer tittar man åt ett annat håll. Så var det även på 1930-talet.

Och så var det i Svenska Akademien, när Rushdie på sin tid stod i skottlinjen, ”nicht wahr?”

– Har Rushdie rätt, när han säger att islamismen är den nya totalitarismen?, frågar jag.
”Självklart har han rätt.”
– Kan vi då inte trösta oss med att det åtminstone inte finns något Kreml nu, inget högkvarter? Är inte det en fördel?
”Stalin är död, ja. Gud är inte död. Partiet har ersatts av Gud och politbyrån av mullorna.”

Och Herta Müller förundras över att det efter nazismen, som hennes far tjänade i SS, och kommunismen, som var den luft hon andades i Rumänien, skulle komm...