Det började som så ofta nu för tiden på Facebook: Karin, vad är det som händer i Paris?

Ingen aning. Jag slår på en av nyhetskanalerna där förvirrade bilder avbryts av kommentarer. Avspärrningar, skakiga mobilfilmer med skottlossning i bakgrunden. Snart står det klart att flera attentat mot stadens befolkning sker här och nu. Det enda som förefaller vara att lita på är de stigande dödssiffrorna.

Yngste sonen, hans far och jag sitter tysta. Dottern sover i sin säng, mellansonen är ute och tar en öl, visserligen på en boulevard där det bara finns en bar, men ändå. Vi ringer honom; han är redan på väg hem. Det är den 13 november 2015 och från boulevard de l’Hôpital, liksom över hela staden, hörs sirenerna från utryckningsfordonen natten igenom.

Det visar sig a...