Och jag förstår dem. De kan ju inte låtsas ovetande om att jag under flera veckor har attackerats och avhånats i repliker, notiser och sociala medier. Då verkar de lite bakom. Men de kan inte heller krysta fram några sympatier för åsikterna i min artikel, för då finns risken att jag börjar betrakta dem som meningsfränder eller meningssystrar, och det kan leda till pinsamheter. Mina bekanta brukar lösa dilemmat genom att hjälpsamt säga: – Ja, men det är ju bra att du skapar debatt i alla fall. Vilket ungefär betyder: ”även om dina åsikter är idiotiska kan det i bästa fall locka fram andra debattörer som har något viktigt att säga”. Jag har tänkt en hel del på det där ordet på sistone. ”Debatt” alltså. Ordboken definierar det på följande sätt: ”överläggning, ordnat meningsutbyte”. Och att ”debattera” beskrivs som att ”överlägga, diskutera, tala för och emot”. Jag har insett något synnerligen pinsamt. Jag kan berätta det för er, om ni lovar att inte föra det v...