Jag ringer på hans dörr i ett servicehus på Kungsholmen i Stockholm. Det står ett ganska vanligt namn på brevlådan, men som agent kallades han ”König”, Kungen. Jag har inga större förhoppningar att bli insläppt. I ena handen har jag Birgitta Almgrens bok om Stasi Inte bara spioner, där König presenteras som en av den östtyska underrättelseorganisationens mest produktiva svenska medarbetare. Varför skulle han prata med mig?

Folk i underrättelsebranschen brukar inte prata, speciellt inte om det finns misstankar om att de har begått brott. Kanske, inbillar jag mig, skulle han vid hög ålder och ett kvartssekel efter murens fall och DDR:s sammanbrott vilja ge sin version. I Birgitta Almgrens bok finns den inte med; för att få läsa i Säpos handlingar har hon förbundit sig att inte använda sina kunskaper f&o...