Jag minns min hembygd
Jag vet idag mer om min uppväxtstad Gävle än vad jag någonsin har vetat. Jag har sett många gånger fler fotografier på datorns bildskärm än jag kunde tänka mig att det fanns i verkligheten. Det är mer än ett halvt århundrade sedan jag lämnade staden vid Gavleån och min tacksamhet är stor mot dem som berättar och tar fram bilderna.
Det är frivilliga administratörer som håller i ”Du vet att du är från Gävle om…”, och de lägger ner mycken möda. Många fotointresserade lägger ut bilder från omgivningarna, längs kusten och inåt landet. Och i vår moderna värld finns det fascinerande bidrag, där fjärrstyrda drönare med kamera igång visar staden från höjden ännu mer levande än de gamla fotografierna från kyrktornen.
Forumet ger upphov till tankar och funderingar. Så här mycket förändras en stad på hundrafemtio år. Jo, jag vet det från andra städer som jag levt i och studerat bildverk om, framför allt Stockholm och Moskva. Men min barndoms stad! Att se bilderna på Gavleåns armar – hur strömmingsbåtarna lade till och fisken såldes – på en plats där vi som lever nu bara har upplevt fast mark, alldeles intill Centralstationen. Denna ovisa strävan att lägga igen vattendrag har inte varit till glädje, kanske bara till måttlig praktisk nytta. Den idylliska Lillån med sitt stillastående unkna vatten var en gång en levande stadsbiotop med strömmande vatten. Varför fick den inte förbli det?
I de här bilderna på nätet påminns man om hur klokt centrum lades ut norr om ån, efter den legendariska storbranden 1869. Den breda esplanadens axel i syd–nordlig riktning, från ån förbi Rådhuset, fontäner och Gävle teater, en pärla till byggnad och levande stadsteaterscen, och vidare till utfarten norrut. Den breda Nygatan korsar Esplanaden i vad som sedan dess varit Gävles centrum, från öster till västra utfarten. Så skapas ett naturligt centrum.
Tanken ”det här måste man göra en bok av” – den tanken avbryter man innan den har tänkts ut, för det går inte att göra en bok av det. Det skulle bli alldeles för lite och torftigt jämfört med den kaotiska och alldeles underbara röran på nätet.
Författare och journalist.