Det var innan en kroniskt småförbannad publik stod i ständig beredskap att brännmärka varje försök till komik som antingen sexist-rasistiskt eller PK-vänsteristiskt. Det var innan ett mossigt gammalt tuttskämt, som hämtat ur den avsomnade kvalitetstidskriften En Rolig Halvtimme, orsakade politiska avsättningar och debatt i riksmedierna.

Jag minns till och med en tid på en studentnation där ungmoderaterna och marxisterna i ena stunden kunde sitta och gaffla om politik för att i nästa stund gå hem och kopulera med varandra. För politik var inget man tog personligt och alla var ändå vänner. Av samma anledning kunde de politiska ungdomsförbunden i en sörmländsk håla, från anarkister till libertarianer, rutinmässigt träffas för att sätta ihop ett gemensamt partyschema.

Bland alla svenska ungdomar som ...