Staden definieras av sina industrier, parker, hamnar och universitet, av gator och esplanader, av hus och affärer, av nattliv, konserter och restaurangutbud, av museibyggnader och konstsamlingar. Staden är aldrig färdig, den är en larmande byggarbetsplats, ett myller av vägarbeten och rördragningar. Det rivs och planeras, planteras och kontrakteras. Människorna kommer och går, slår sig ner ett tag, drar vidare, eller blir kvar.

Staden kräver inget av sina invånare. Du möts inte av några kunskaps- eller dialekttest, du får ha knasiga värderingar, du behöver inte vara beredd att slåss för din stad, du behöver inte vilja ”bidra”. Det är inte tiden du bott i en stad som bestämmer tillhörigheten, utan hur mycket du njutit. Man behöver inte slå rot för att känna sig hemma.

Efter fyra år i Danmark h...