I år började arresteringarna redan i mars. En man dömdes då till 18 månaders fängelse för att på laglig väg sökt tillstånd för en demonstration på årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg. Ju närmare den 4 juni vi kommer här i Peking varje år, desto mer skoningslöst förföljs alla med koppling till händelsen. Det hela kulminerar sedan under ett par veckor, då familjemedlemmar till de dödade hålls i husarrest och torget svämmar över av civilklädda polismän.

Förföljelserna är inte begränsade till huvudstaden. Över hela Kina kan hundratals aktivister räkna med att under dessa veckor frihetsberövas eller kallas till förhör. I slutet av maj för två år sedan häktades en samling pensionärer efter en tyst manifestation i en park i Guizhou, 170 mil sydväst om Peking.

Och i år finns det extra anledning för myndigheterna att vara nervösa. Det är nämligen 25 år sedan det hela ägde rum, ett ”jubileum” som innebär att det tisslas och tasslas mer än någonsin, vilket man till varje pris vill undvika. Medan känsliga frågor som Tibet och Taiwan faktiskt diskuteras av myndigheter och i inhemska medier, så står massakern på Himmelska fridens torg i en klass för sig vad gäller censur och förnekelse.

Myndigheterna försöker än idag låtsas som om att massakern aldrig skett. De fåtal gånger händelsen faktiskt har nämnts beskrivs den som en kontrarevolutionär rörelse där de största offren var poliser och soldater som försökte upprätthålla ordningen.

Taktiken med total mörkläggning må ha fungerat under de år som följde efter 1989. Men i och med Kinas tekniska revolution finns allt större fog för myndigheternas ökade nervositet. 1989 hade i praktiken inte en enda kines tillgång till internet. Idag är över 600 miljoner uppkopplade, och på landets dynamiska mikrobloggar postas inlägg snabbare än landets drygt 50 000 internetpoliser hinner ta bort dem.

Inför varje årsdag censureras otaliga söktermer på internet, bland annat ”idag” och ” igår”, samt otaliga sifferkombinationer som ”64” och ”35”. Detta för att maj har 30 dagar, och den 35 maj blir den 4 juni. Sedan förra året leder en ny sofistikerad mekanism dessutom om sökningar som ”död på torget” och ”den 4 juni” till uppslag om helt andra händelser.

Frågan är dock hur länge detta kommer att hålla. Enligt min professor vid journalistutbildningen i Hongkong är internet det största hotet någonsin mot Kinas kommunistparti; större än någon tidigare svältkatastrof eller yttre fiende. En rörelse som den 1989 har potential att sprida sig mycket fortare i dagens Kina. Kanske är det därför den nye presidenten Xi Jinping – tvärtemot vad många hoppades – har dragit åt tumskruvarna rejält under det senaste året.

Sedan i höstas kan man nu bli arresterad för inlägg på internet som ”går emot nationens intressen”, om dessa postas om 500 gånger eller ses av 5 000 personer, en ny lag som utan tvekan kommer att (miss)brukas inför den 4 juni. Tumskruvarna gäller inte bara internet. Tidigare i år dömdes Xu Zhiyong, ledare för New Citizens’ Movement, till fyra års fängelse.

Rörelsen håller sig inom lagens ramar och ställer ganska blygsamma krav angående mänskliga rättigheter och korruption. New Citizens’ Movement formades 2010, men det är först under den nya administrationen som dess ledare arresterats och åtalats. En av dem är nämligen Zhao Changqing, som var en av de mest högljudda studenterna på torget 1989.

Allt som sker kring själva torget i sig är i år extra känsligt. Under årets partikongress i början av mars satte en kvinna eld på sig själv vid torget, och en man lyckades – trots den hårda bevakningen – kasta färg på Mao Zedongs porträtt. De fyra journalister som vågade rapportera om detta arresterades direkt, och fick sina datorer beslagtagna efter husrannsakan.

Man alla skräms inte till tystnad så lätt. Redan 1989 bildades gruppen Tiananmen Mothers, bestående av mödrar till studenter som dödades på torget samma år. Deras högljudda krav på ”sanning, kompensation och straff” ledde bland annat 2006 till en utbetalning på 70 000 kronor per familj; Kinas enda indirekta erkännande om att man begått fel på torget.

Istället för att fängsla mödrarna, hoppas myndigheterna kunna överleva dem. I dag utgörs gruppen av 125 mödrar. Trots husarrest, förlorade arbeten och ekonomisk ruin, blir de bara modigare med åldern. Många av dem talar öppet med utländska medier, och inför årets partikongress skrev samtliga medlemmar på ett öppet brev till partikongressen, där tystnaden kring Himmelska fridens torg kallades ”feg” och ”enfaldig”.

I takt med att förföljelse och censur tilltar ökar även kunskap och nyfikenhet. Många unga kineser har idag utländska kolleger eller klasskamrater. Allt fler av mina kinesiska vänner har de senaste åren vågat fråga mig vad det egentligen var som skedde på torget den där kvalmiga sommarmorgonen för 25 år sedan. Filmer och bilder jag visar bemöts med allt från ilska till tårar.

Av en slump kom jag i somras över Torbjörn Anderssons fotobok Beijing 1989, fylld med hans egna bilder från massakern. Den har rönt stort intresse bland mina jämnåriga bekanta, men då min flickvän tog hem den för att visa sin far, ringde hon mig redan samma kväll för att be mig komma och hämta boken. Hennes far, som själv var vid torget 1989, tittade bara på några av bokens bilder innan han slog ihop den och sade till mig att ”gömma boken noga”, eftersom det var ”mycket farligt material”.

Den 5 juni 1989, innan blodet hunnit torka på Himmelska fridens torg, utfärdade myndigheterna ett officiellt uttalande om vad som skett: ”Folkets befrielsearmé attackerades av besinningslösa huliganer, som stal vapen, byggde barrikader och misshandlade soldater och officerare i ett försök att störta Folkrepubliken Kinas regering och socialismen.”

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Den gamla generationen, som min flickväns far, har av hävd lärt sig att förlika sig med denna tanke och förstår faran med att utmana partiets historieskrivning. Men den yngre, mer upplysta och bortskämda internet-generationen av kineser är annorlunda. En av mina jämnåriga vänner frågade för ett par år sedan personalen på Kinas nationalmuseum: ”Var har ni bilderna från Himmelska fridens torg den 4 juni 1989?” Det var veckan före årsdagen, och museet ligger just i anslutning till torget.

Trots att detta är världens största museum, finns där inga bilder eller ens en mening med text om denna händelse. Och hade de funnits hade de ändå inte stämt väl överens med sanningen. Omedelbart efter massakern satte Kinas regering dödssiffran till drygt 200 civila, av vilka endast några dussin beskrevs som studenter och de övriga som upprorsmakare.

Det står i klar kontrast till kinesiska Röda korsets dödssiffra på 2 600, en uppskattning som senare visserligen drogs tillbaka, då organisationen fruktade att kastas ut helt från Kina. Många andra källor sätter antalet döda till omkring 5 000. Och då räknas inte påföljande massarresteringar in där många avrättades och några än idag sitter i fängelse.

Medan ämnen som Tibet och Taiwan som sagt är en kamp om fakta och uppfattning, så är Himmelska fridens torg en kamp om tystnaden. Här försöker myndigheterna inte ens vinna över sina meningsmotståndare på rätt sida, utan istället helt begrava händelsen. Årets 4 juni kan ses som en viktig hållpunkt i denna kamp: Kommer 25-årsdagen innebära att massakern uppmärksammas som aldrig tidigare i Kina, eller blir den ett bevis på att minnet håller på att tyna bort, just likt de åldrande mödrarna till de döda?