När president Joe Biden under nattens hastigt inkallade presskonferens sa ”Mitt minne är bara bra”, så kändes det som att de orden har samma potential att bli bevingade. Bakgrunden är följande. Under vintern 2022–2023 uppdagades att Biden, i likhet med Donald Trump, hade behållit hemliga dokument från sin tid som senator och vice president. En del av dokumenten förvarades i hans privata bostad i Delaware, på samma sätt som Trump förvarat dokument i sin bostad i Florida.

Justitiedepartementet tillsatte en utredare, den erfarne åklagaren och departementsveteranen Robert Hur. Nu har Hur presenterat sina slutsatser – och de är fullkomligt häpnadsväckande.

Inte främst för att Joe Biden anses medvetet ha handskats med hemligt material på ett otillåtet sätt trots att han var medveten om att det var otillåtet. Inte ens för att han visat delar av materialet för den spökskrivare som författade Bidens bok ”Promise Me, Dad” som publicerades 2017. De delarna är graverande, men inte unika.

Den verkliga bomben är Hurs slutsats att det inte är aktuellt att väcka åtal, eftersom Bidens minne är för dåligt. Rapporten ger detaljerade exempel på hur Biden inte var säker på under vilka år han var vice president samt, än värre, inte visste vilket år hans son Beau avled av en hjärntumör. Även på andra punkter var Bidens minne suddigt eller direkt felaktigt.

Översatt till svensk juridik anser utredningen att Joe Biden, USA:s sittande president, saknar rättshandlingsförmåga. Det som förr i tiden ledde till omyndigförklaring.

Vita huset slog omedelbart tillbaka mot beskrivningen. De har påpekat att Robert Hur är republikan. Vilket stämmer. Men det är brukligt att sittande politiker utreds av jurister som inte kan misstänkas hysa politiska sympatier med dem.

Dessutom underlättas inte argumentationen av att Biden under de senaste dagarna har 1) kämpat med att komma på namnet på Hamas 2) refererat till ett möte under 2021 med den tyska förbundskanslern Helmut Kohl som lämnade ämbetet 1998 och avled 2017 samt 3) beskrivit Egyptens Abdel Fattah el-Sisi som president i Mexiko.

Vi säger alla fel ibland. Inte minst under stress. Men Biden har gjort det för många gånger för att det inte ska knytas till hans ålder. Det är bara att titta på Youtube-klipp från tio eller ens fem år tillbaka i tiden för att se att Bidens hälsa och framtoning har försämrats. En majoritet av amerikanerna inklusive hälften av demokratväljarna ansåg redan före de senaste dygnen att Joe Biden är för gammal för att kandidera igen. Den andelen lär knappast minska nu.

Vita huset vidtog redan under förra året åtgärder för att minska riskerna runt presidenten. Hans skinnskor har ersatts med gymnastikskor så att han inte ska ramla, han bordar numera presidentplanet via en kortare trappa än den ståtliga som presidenter brukar vinka från och de har kraftigt beskurit möjligheten för journalister att ställa frågor efter Bidens medieframträdanden.

Det har knappast löst problemet, eftersom alla åtgärderna gett upphov till ytterligare nyhetsinslag. Och de ständiga bilderna av en president som på osäkra ben lämnar presskonferenser medan frustrerade reportrar skriker ut frågor sprids nu mer eller mindre dagligen i såväl traditionella som sociala medier.

Den enkla lösningen torde vara att Joe Biden helt enkelt meddelar att han gjort sitt bästa och att tiden är kommen för yngre krafter att leda både landet och partiet. Men några saker försvårar detta. Dels har Biden, senast nu i natt, envist slagit fast att han är den bäst lämpade för jobbet. Och vad värre är: deadline för att anmäla sig till primärvalet är passerad i nästan samtliga femtio delstater.

Demokraterna skulle sannolikt, om Biden kliver av, hamna i ett vakuum med fullt utrymme för elaka maktkamper, innan de samlas för det beslutande konventet i Chicago den 19 augusti. Den enda goda nyheten för Demokraterna är att det konventet i så fall får tittarsiffror som slår Super Bowl.

Och vem ska de nominera? Vice president Kamala Harris skulle nog anse sig själv som given, i kraft av sitt nuvarande ämbete. Men starka krafter håller inte med. Harris anses inte ha rosat marknaden och hennes förtroendesiffror är ännu lägre än Bidens. En annan möjlig pretendent är Kaliforniens guvernör Gavin Newsom – vilket skulle addera den extra kryddan att han och Harris kommer från samma delstat.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

En kamp mellan dem skulle dessutom bli smärtsam av andra skäl. Newsoms stöd är förmodligen starkare, men han är också en vit man i ett parti vars målgrupp i allt högre utsträckning är varken eller.

Det är heller inte självklart att just Kalifornien är vad Demokraterna vill att väljarna ska tänka på i november. Delstatens ekonomiska och sociala problem har bara fortsatt växa under Demokraternas långa maktinnehav där. Utflyttningen är nu så stor att befolkningen minskar för första gången någonsin. Det råder brist på vatten, brist på el, fastighetspriserna knäcker vanligt folk, våldsbrotten ökar och delstaten står nu på egen hand för en femtedel av USA:s totala hemlöshet. Joe Bidens styrka 2020 var hans ursprung i det amerikanska rostbältet, där han lyckades vinna tillbaka delstater som Michigan och Pennsylvania från Trump. Det är inte alls säkert att en progressiv kalifornier klarar det.

Slutligen, frånsett det stundande valet, återstår en annan fråga. Hur reagerar världens alla oroshärdar – Mellanöstern, Ryssland, Kina, Nordkorea – på att USA nu leds av en man vars egen regeringsutredare anser att han inte längre är fullt mentalt kapabel?

Så oavsett hur det står till med Bidens eget minne så lär både USA och omvärlden minnas Robert Hurs rapport. Läget kan beskrivas på många sätt. Absurt. Underhållande. Men framför allt väldigt, väldigt farligt.