I takt med att de vetenskapliga och ekonomiska prognoserna blir allt dystrare och politiken allt maktlösare växer undergångsstämningarna, och bedyranden om hur marknaden och tekniken ändå till sist kommer att klara skivan klingar allt ihåligare.

Den historiskt sinnade kan möjligen söka terapeutisk tröst i det faktum att världen alltid tycks ha vara i färd med att gå under, om inte på riktigt så i otaliga berättelser från religionens, politikens och konstens sfärer. Tanken på att det är sent på jorden har ju visat sig vara intellektuellt och estetiskt fruktbar. Den statistiskt säkerställda ökningen av orkanfrekvens, för att ta ett aktuellt exempel, kan nu ge sådana relativiserande iakttagelser ett drag av lättsinne. Den som sett sina närstående svepas bort av vattenmassor är knappast behjäl...