Så länge karikatyren fungerade innebar den en utmaning mot yttrandefriheten. Det kan inte vara annorlunda, eftersom gränsen mellan satir och hädelse är ett öppet landskap: karikatyrens princip är att ta ett motiv från offentligheten, en händelse eller en figur, och förvandla det till personliga karaktärsdrag, med förenkling, förvrängning och överdrift som främsta medel. Den går inte så långt som det avslöjande fotografiet som nödvändigtvis kränker privatsfären genom att avbilda den verkliga människan och dess omständigheter. Karikatyren däremot håller sig till det typiska och allmänna. Den tillhör också en fiktiv värld, den är tecknad eller målad, den uppstår ur en lika politisk som konstnärlig vilja till ”expressiv abstraktion” (Giovanni Gurisatti).

N&au...