Det är riktigt att begrepp som maktrealism och geopolitik kan användas och har använts för att motivera militär aggression och territoriella erövringar, men av detta följer inte att begreppen är förkastliga eller oanvändbara som analytiska instrument – att kniven kan användas till att mörda med gör den inte oduglig till att dissekera med. Ändå kan det inte förnekas att det geopolitiska tänkandet placerades i skamvrån vid kalla krigets slut.

Den pacifistiska eufori som Sovjetunionens fall och Europas enande utlöste, återfödde idén – för vilken gång i ordningen? – om en kantiansk fred mellan stormakterna och en ”ny världsordning”. Särskilt i Europa fick dessa tankar stort genomslag och den nya unionen framställde sig som ett internationellt föredöme, genomsyrat av mjuka värden – ”so...