Frans G. Bengtssons essäistik kännetecknas av utsökt formuleringskonst, lätt buren lärdom och ett lustfyllt intresse för kuriosa. Bengtsson har genom årtiondena fått många efterföljare som har försökt leva upp till läromästarens förmåga. Frågan är om inte en annan skåning, Olle Hammarlund (1918–1976), är den främste av dessa efterföljare, i varje fall den mest egenartade. Ty samtidigt som Hammarlund i sina böcker gärna verkar vilja efterlikna och mäta sig med sin stora förebild avviker han genom att vara mer lättsam och alldeles avgjort mer anspråkslös.

Detta innebär inte att Hammarlund erbj...